who

And it doesn't seem to matter
And it doesn't seem right
'Cause the will has brought
No fortune
Still I cry alone at night
Don't you judge of my composure
'Cause I'm bothered everyday
And he didn't leave a letter
he just up and ran away

Now I've got a confession.

Idag har jag gjort något som e så ovärt men blev så värt sen, jag städade själv istället för att ha någon som gör de åt mig,
När jag titta bland mina gamla papper hitta jag alla vykort alla brev allt som jag fått av mina vännerde vännerna jag en dag satt med varje dag och planerade våra liv ihop och om hur vi skulle leva när vi hittat våra män var klara med skolan och jag var den största kvinliga politikern någonsin...

Alla drömmar de liv vi levde, de som var ens familj då är inte ens med i den nya mobiltelefonkatalogen., allt förändras de förändras för alltid...
Kan inte säga något annat.
Saknar jag de livet jag levde då,,, cafe shopping å krök varje dag, klänings uppsatt hår smink och senaste inom de senaste... ?
Kanske ibland då man vill leva sig bort i den fantasivärld man levde i då.

Sitter med min väska som jag fick på min avskedsfest då jag skulle till usa under en längre period då jag nu läser gråter och tänker tillbaka på alla stunder,

de tre som berör mest är skit breven där de bara står att de saknar mig redan och att jag ska stanna,
eller den där de står att de kommer sakna min sång... eller hur haha
eller att de kommer sakna sin lilla terrorist...

detta är idag bara ett minne ett minne om de liv vi en gång levde som försvann när jag stack när jag tröttna och bara ville ifrån,

Det var även då snacket börja om att jag idag är något jag egentligen inte är utan att jag vill visa mig vara något jag inte är...

Vem vet en dag kanske även dem ser de ur min synvinkel...

En dag om 10 år kanske vi sitter där och dricker vårat kaffe på de senaste stället i våra senaste kläder och skrattar åt denna tid ifrån varandra eller så kanske de blir så att ni sitter på ena sidan och jag på andra. vem vet...


Minnen finns kvar för livet :)
Och breven kommer aldrig att slängas, eller allt annat skräp som jag har nnu i min famn.

Och en del av mig kommer alltid sakna... trotts att jag aldrig vill tillbaka
men varje gång jag går förbi våran gata tänker jag på våra tider...

Saning eller konserkvens

Lalalaa



Göteborg...

Vill du eller vill du inte vara med i leken. om du ger dig in i leken får du leken tåla,,,



Allt är ett spel det är vad jag har lärt mig om göteborg den senaste veckan.-..



Ena dagen är allt bra i gänget men när en drar sig ut börjar umgås med andra så blir den helt plötsligt falsk... vad ska man säga om de...

att sakna hata å älska är de möjligt?

Ibland undrar man om vissa val i livet är värt de... om man skulle tagit samma steg i spelet om man visste att de hade slutat som nu...