En som växer upp i en förort där föräldrarna alltid är där... Dom kan inte ge barnen allt dom pekar på men dom har tid för dem. Föräldrar som jobbar vanliga jobb där dom är hemma på helgerna och kvällarna. Föräldrar som valt familjeliv ist för karriär.
Det andra barnet. Som får allt den vill ha. En bortskämd unge där föräldrarna valt att satsa på karriärerna vilket gör att dom inte kan ge barnet mkt tid men dom kan ge barnen allt dom vill ha i materiella vägar.
Vilket liv hade man valt om man fick välja?!
När man är yngre så tänker man nog inte på d så mkt men när man blir äldre och skaffar vänner som inte kommer från samma liv som en själv börjar man fundera.
Hos oss jobbade alla föräldrar, alla vi sprang runt köpte d vi ville och gjorde d vi ville. Alltid stod d hus tomma där det var hemma fester. På vintern reste man och åkte skidor. På sommaren var d golf å solresor.
Sen träffar man personer som levt helt annorlunda. Men den stora skillnaden är att dom har haft vänner som dom lekt på gårdarna med och föräldrar som ätit middagar med dem och funnits där...
Lika barn leka bäst.
När man växer upp tror man att alla har det som en själv. Sen blir man äldre och inser att så är inte fallet. Men det är svårt att ändra på sig när man har haft det som dom andra när man är liten. Det var så lätt när alla kom från samma att planera och göra saker utan att tänka... Aldrig förstod ngn av oss pengar utan kortet fanns alltid där, inget ansvar bara lek hela tiden, iaf så länge man gjorde bra ifrån sig i skolan. Men ngt man inser när man träffar dom andra är att deras liv var rikare på ett helt annat sätt än våra...
Dom som hade familjelivet och inte fick allt dom velat ha. Det är dom som mår bäst senare.
Det finns så mycket saker man skall värdesätta som sin hälsa, sina vänner och ens familj.
Kärlek sann kärlek där man visar att man bryr sig genom att vara där, inte genom att låta sina barn sova på guccilakan.
Jag förstår att personer är karriärister, JAG är en själv men jag föstår inte dom föräldrarna som skaffar barn bara för att som många gör!
En vän sa en gång till mig när vi va och hälsa på landet där han föddes
"när jag ser barnen på gatorna skratta och verka så lyckliga undrar jag om mitt liv hade varit bättre om jag inte blivit adopterad..."
Han har haft allt i livet som pengar har gått att köpa men ändå ser han på dem och undrarhur hade livet varit om han fått vara kvar i sitt hemland?!
