28 juli 2008

När man går sönder inuti

En bild som blåser runt i staden.

Ett liv i usa, ett liv jag tacka nej till för att de för ytligt man har inga riktiga vänner eller inte många. Man har sitt perfekta liv där som man faller igenom.
Att välja göteborg de valet jag gjorde under min naivaste tid där jag trodde att de fanns något som hette nära vänner, vänner som alltid finns där vänner som man aldrig skulle splittras från.
Göteborg är ytligt, ute livet är ytligt, alla har en stämpel.

Alla i göteborg förföljs av skvaller, att hålla något hemligt de är som att sattsa de sista på travets tröttaste krake

Söndag alla är ute... vanliga folket vanliga hörnan vanliga kröket vanliga allt.
Efter att inte varit ute på 4 dagar efter en 67dagar race fattade man en sak när man var ute, det är de vanliga å de vanliga ska inte vara ens livsstil...

Inatt finns ingen väg tillbaks, ingen alls!

Den sista trötta drinken,

Inga kommentarer: