Hur kommer det sig att vi sällan kan stå för det vi gör? Varför tänker vi så ofta och börjar meninigar med- Men jag är inte sån här, jag skulle aldrig göra det där. Vi är så kvicka i att döma andra.
Jag tror att vi älskar oss själva för lite, vi är beroende av så mycket annat att vi glömmer bort oss själva. För vad handlar ditt liv egentligen om? Jo dig själv och ingen annan. Hur kommer de sig att vi har så svårt att släppa det som egentligen inte ger oss något? Vi är inte rädda om oss själva. Vi alla lär, och vi är alla här för en anledning. En jävligt bra anledning, livet är en gåva och vi måste uppskatta den varje dag. Men gör vi det?
Jag tror på att allt vi gör, gör vi för oss själva. Allt vi ger får vi tillbaka, gott som ont. Livet straffar och livet befriar. Du väljer ditt liv själv. Egentligen är det så lätt, eller?
Men om vi nu vet allt vi ska göra, säga och betee oss, varför gör vi inte det då? Alla är vi olika, men varöfr gör vi saker mot oss själva som får oss att må dåligt? Är inte poängen att vi ska må bra?... Hur bra mår du egentligen? hummm...
Men allt de där e så djupt och jobbigt att tänka på. Jag har ett problem, ja ett av många. Ytlig. Vad fan är det? Finns dem som skulle svara- den som bara bryr sig om ett yttre och matriella saker. Men det stämmer ju inte riktigt, för, vi alla har känslor.. ? Det finns dem som inte kan erkänna det men i mot deras vilja så är de faktiskt så att vi alla har känslor. Och jag känner lite att.. varför kallas det att vara ytlig? För att man begränsat sitt område till vad man tycker om. Alla har känslor och alla väljer till slut med hjärtat. Så om mitt hjärta säger att jag tycker om mitt blonda hår massa smink och killar med pengar... så betyder inte det att jag är från rymden. Jag väljer med mitt hjärta. Vad som änn händer i mitt liv så vet jag att jag kommer inte få mer eller mindre, än vad jag förtjänar.
Kan bli så trött på uttryck som- Bimbo, golddigger bla bla bla bla... WHTF!? Jag väljer ju mitt liv, vad är det frågan om? Om jag väljer att uttnyttja någon för pengar och jag mår bra, låt mig vara. Om jag väljer att sälja mig själv och jag mår bra, vad fan är problemet? Orättvisa finns och ibland hamnar människor i kläm, men jag vet att jag kommer få tillbaka allt jag gör orätt. Avund är den hemskaste sanning att inse, för ingen vill vara det, ingen vill erkänna det. Men vi alla är det.
Sanningen är inte den som är hemsk för den kommer av en naturlig handling, det som gör ont är alla lögner och förnekelse runt om kring. Dem som vägrar vara ärliga och stå för vad dem gör och säger, det är dem som gör ont. Jag har ett stort sår i mitt hjärta, för det fanns någon i mitt liv som inte kunde vara ärlig. Allra minst jag. Om jag hade vart ärlig mot mig själv och inset den sanning som var, den han visade mig, gång på gång. Jag vägrade inse sanningen... Nu gör det ont. Man kan inte bli sårad av sanningen, bara räddad. Jag skulle räddat mig själv, jag skulle insett och jag ha skulle gått vidare. Men som alla andra förstod jag alldeles försent i mitt liv att ärlighet - klysch eller ej - den varar längst. För så länge du är sann mot dig själv kan ingen göra dig illa. Kom ihåg att det finns ingen som kan lura dig på vad som är sant och vad som är lögn, för att innut i oss har vi något som ger oss alla svar vi vill ha. Och det är när vi väljer att ignorera denna lilla röst som vi råkar illa ut. För vi väljer att ingorera sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar