5 december 2007

Transplantation och Donation

Att ge eller ta emot en gåva...Att donera, rädda liv genom att ge bort en gåva...Det kanske är en självklarhet för vissa men för många är det en stor fråga!Genom tiderna har vi haft människor som dött på grund ut av olika fel men med tiden har man hittat sätt att lösa vissa utas dessa problemen genom att byta ut organ och ge personer deras liv tillbaka. Men för att detta skall kunna vara möjligt måste vi ha människor som är bereda på att ge bort en gåva, en kroppsdel. Att donera som hjärndöd tycker jag är en självklarhet. Om jag hade dött nu så hade jag velat att dem tog de delarna av mig som behövdes för att rädda någon annans liv. Varför skall jag låta mig begravas med dem och låta dem gå i spillror när jag kan rädda livet på någon och ge dem livet åter? Även om jag dör en naturlig död så kan jag donera två kroppsdelar hjärtklaffarna och hornhinnorn och även det känns som en självklarhet för mig. Jag förstår inte varför jag ska ha kvar delar av mig som kan göra så att någon annan mår bra och dens fortsatta vistelse på jorden blir bättre... Men sedan finns det en annan sida, de som inte vill donera där olika förhållanden kommer in. Kanske har personen i fråga aldrig talat om donation och släkt inte vet hur den vill göra, man kanske inte är överens. Eller så kanske man helt enkelt vill att ens son/dotter/fru/man/mamma/pappa ska begravas hel, precis som den var innan olyckan innan dens död. Även dem måste respekteras. Och är man självklart inte överens så donerar man inte bort några organ. alla skall vara överens. Men varför vill man inte donera? Det måste bero på okunskap, de vet inte så mycket om det och vill inte göra något förhastat. Så mycket som måste kretsa i ens huvud efter en olycka där någon så nära är med. Allt beror idag på kunskap vi behöver personer som upplyser så att allt fler vet vad donation innebär...Det är ca. 2 % av dem döda idaf son kan donera alla organ de viktigaste organen och då tycker jag att det är viktigt att vi skall kunna ta tillvara dem organen och ge dem till personer som behöver det. Men för att deta skall kunna gå så måste vi känna till mer om ämnet så att de som är tveksamma skall ändra sig och känna att de skulle vilja rädda livet på en annan. Pengar något som alltid kommer upp, det äör självklar inte gratis eller i närheten av billigt att transplantera, dock är det gratis att donera. det är en gåva. Donation vid död är en stor fråga men en betydligt enklare fråga än m man skall donera vid liv. Människor kan klara sig med en njure. Skulle du kunna donera bort en av dina njurar för att rädda livet på en annan? Det är en stor fråga, det finns människor som donerar bara så där för att en annan människa skall få det bättre. Men de flesta av oss har kvar båda våra njurar fast än vi vet att det finns någon där ute som verkligen bevhöver en av dem. Det är ett väldigt svårt beslut, vi har våra liv, karriärer och familjer att tänka på. Tänk om jag donerar och något går fel i ingreppet? Det är en rädsla, brist på kunskap som får oss att tänka på sådant. Om någon närstående skulle behöva en njure tror jag inte att det är många som tvekar men att bara gå till sjukhuset och göra sig till en volentär är inte lika vanligt. Men dew personerna på sjukhusen kanske inte har någon närstående som matchar. Vem vet, kanske är det just du som går här i korridorerna som kan rädda den personens liv, men gör du/vi/jag det? Nej, och varför? Ja varför gör man inte det? Varför tänker vi inte steget längre och gör oss berreda att donera vid liv för att rädda en annan människa? Den personen kanske inte är min syster/broder/mor/far eller annan närstående men den är det till andra. den är någons son/dotter osv. Varför då inte ge dem de livet de förtjänar att de dem de livet vi lever idag. Så varför varför gör vi det inte? på den frågan finns inget svar det ända som finns är ett stort VARFÖR?

Inga kommentarer: