känns som det händer hela tiden och att jag aldrig lär mig.
Man umgås pratar och säger att man älskar varandra men islutet så visar det sig att det inte är något mer än några tomma ord...
Vänskap, våra vänner har blivit som våra nya familjer, det är dem vi umgås med pratar och finns där för eller?
Hur länge består den tron att vänskap varar förevigt. allt för ofta ser man hur vänskaper splitras och nhur sårad man kan bli..
Jag var ute för första gången förra veckan min runda som var ballt hade as kul med mina vänner som finns där.
men självklart träffa man på alla andra med alla som undrar var man tagit vägen och säger att den saknar en...
My as säger jag bara, hur orkar man ens... alla dem har mitt nummer hade ni verkligen undrat hur jag mår så hade ni ringt smsat eller ngt annat...
Man märker hur vissa personer kommer och går ut ur ens liv och vilka som stannar kvar
och det är då alla saningar kommer fram och man lär sig vem som är och vem som inte är ens kompis så som dem säger.
Man behöver inte höras av varje dag, man behöver inte ses mer än då å då. men man kan ändå visa att man finns där... sms, eller vad som helst hur upptagen man än är...
men men alla resonerar väl inte som jag...
Xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar